Missvisande uppgifter om Migrationsverket i media

En artikel i tidningen Fokus som fått spridning i samhällsdebatten förmedlar uppgifter om Migrationsverkets arbete som ger en förenklad och felaktig bild. Tidningen plockar uppgifter ur olika granskningsrapporter utan att ange hela bakgrunden. Därför vill myndigheten här ge mer information och fakta.

Det stämmer att Migrationsverket sedan 2015 beviljat nästan en miljon uppehållstillstånd. I den siffran ingår allt från tillstånd för asyl och anknytning till beslut för bärplockare, studenter och EU/EES-medborgare. Tidningen Fokus skriver att ”det visar sig att ett stort antal av dem är felaktigt beviljade.” Det stämmer inte.

Anknytningsärenden

Vad gäller anhöriginvandring skriver Fokus: ”I en intern rapport från 2017 framkom att en stor mängd av tillstånden i så kallade anknytningsärenden (anhöriginvandring i dagligt tal) byggde på felaktiga beslutsunderlag.” Det påståendet grundar sig på en av Migrationsverkets interna regionala kvalitetsuppföljningar från 2017, där 443 bifallsärenden om anknytning, arbete och studier följts upp. Den uppföljningen visade bland annat att 8 procent av de granskade anknytningsärendena utretts för lite och 12 procent för mycket. Den visade också att utgången i beslutet bedömdes vara fel i åtta procent av fallen och att det var oklart om utgången var rätt i en lika stor andel. Fokus återger inte de siffrorna utan bara den del av uppföljningen som rörde nyetablerade anknytningar där utgången bedömes som fel i 28 procent av de granskade ärendena. Det delresultatet lyfts fram som belysande för ärendeslaget i stort. Det blir naturligtvis missvisande.

Samma år gjordes en nationell granskning av anknytningsärenden vars övergripande resultat visade att Migrationsverket tog rätt beslut såtillvida att utgången i ärendet var korrekt, uppehållstillstånd beviljades för rätt tid, besluten hade en enhetlig utformning och var begripliga för den sökande. Även den nationella analysen (som baserades på 404 ärenden) visade att vi kunde utveckla förmågan att utreda ärenden efter beskaffenhet. Ibland utreddes för mycket, ibland för lite. Även om utgången normalt var korrekt fanns det undantag. I sex procent av ärenden bedömdes utgången inte vara rätt med avseende på de olika utfallen. Det handlade både om bifall och avslag. Det är något helt annat än den bild som Fokus ger av att ett stort antal beslut felaktigt beviljats.

Situationen runt 2015

Artikeln i Fokus kretsar i stora delar kring perioden runt 2015 när Migrationsverket ställdes inför att på kort tid ta emot över 160 000 asylsökande från redan höga nivåer 2014. Ingen annan myndighet i svensk statsförvaltning har ställts inför att öka sin kapacitet så kraftigt på så kort tid. Det innebar utmaningar som är väldokumenterade i olika granskningar. Trots massiva nyrekryteringar växte sig ärendekön lång.

Migrationsverkets ansvar för antalet asylsökande

En annan aspekt som tas upp är antalet asylsökande i Sverige och vilket ansvar Migrationsverket har för det. När kriget i Syrien bröt ut 2012 och drev svårt utsatta människor på flykt bedömde Migrationsverket att ingen kunde återvända dit. Samtliga övriga EU-länder gjorde samma bedömning. Det var en flyktingström av historiska mått som skapade stor påverkan i hela Europa.

Inledningsvis beviljade myndigheten tillfälliga tillstånd eftersom det var osäkert hur konflikten skulle utvecklas men när kriget eskalerade togs beslut om att bevilja permanenta uppehållstillstånd. Beslutet grundande sig på att det fanns ett generellt behov av skydd och att ingen lösning på konflikten fanns i sikte. Huvudregeln i gällande rätt var då att ge permanent uppehållstillstånd.

Grunder för uppehållstillstånd i asylärenden efter 2015

Det stämmer att Migrationsverket under de exceptionella omständigheter som rådde hade svårt upprätthålla samma kvalitet i prövningen som under normala förhållanden. Det visar de kvalitetsuppföljningar myndigheten gjorde 2016 och 2017.

I tidningen Fokus blir slutsatsen att runt hälften av besluten de här åren kan ha fattats på felaktiga grunder, vilket inte stämmer med innehållet i rapporterna. Det analyserna, som bygger på 400 slumpvis utvalda ärenden vardera år, bland annat visar är att utgången av ärendet bedömdes vara fel i 2 procent av de granskade ärendena 2016 och 4 procent 2017. Det handlade om fel både i fråga om bifall och avslag.

Uppföljningarna visade också att myndigheten i många fall inte utrett ärenden i tillräcklig omfattning i förhållande till ärendenas beskaffenhet. 2016 bedömdes att 20 procent inte var tillräckligt utredda och att det var diskutabelt i 19 procent. Året efter bedömdes att 19 procent av ärendena hade behövt utredas djupare. Det som framkom var bland annat att myndigheten kunde ha gått djupare i ärenden för att få en bättre grund för bedömningen av om personen ska betraktas som flykting eller ha annan skyddsstatus. 2016 bedömdes att en procent fick felaktig status, 2017 att det var sex procent. Det fanns också en andel på 27 respektive 13 procent där klassningen var diskutabel. Som enskild kan man överklaga en statusförklaring och även i efterhand ansöka om ändrad statusförklaring men här fanns en risk för rättsförlust.

Rapporterna visar att det fanns allvarliga kvalitetsbrister men att myndigheten hade ett system för att identifiera bristerna och vidta åtgärder. Själva syftet med de nationella analysrapporter som årligen genomfördes var att bedriva ett systematiskt arbete med att stärka kvaliteten. I analysrapporten från 2017 listas en rad åtgärder som vidtagits med anledning av föregående års rapport och en lista med rekommendationer lämnades som lades till grund för det fortsatta arbetet. Inget av det nämns i Fokus. Och återigen är det viktigt att komma ihåg hur förutsättningarna såg ut.

Även andra påståenden i tidningsartikeln är förenklat beskrivna och skulle kunna förklaras djupare. Medias granskning är viktig och missförhållanden ska belysas när de förekommer. Lika viktigt är dock att granskningar av komplexa skeenden beskriver hela bilden och inte förenklar eller utelämnar centrala delar.